Tänk att just jag blev vald, vilken ära!

Kaupallinen yhteistyö Ev.luth kyrkan i Finland

Oj, här kommer mitt första blogginlägg på svenska! Dagens ämne är fadderskap och att vara fadder. Vi har varit lyckliga nog att bli tilldelade denna hedersuppgift hela fyra gånger (två gånger var). Tänk att just jag blev vald, helt otroligt. Att vara fadder är roligt, såklart, men med uppgiften medföljer en viss del förväntningar och framför allt ansvar. Man vill liksom inte att nån ska bli missnöjd, varken föräldrar eller barn.

Vi tycker såklart om alla våra vänners barn, men våra gudbarn har en alldeles speciell plats för oss. Vi står varandra väldigt nära med barnens föräldrar, och har kontakt med varandra dagligen. Det här med att välja faddrar åt sitt barn kan kännas lite knepigt. Endera vet man inte vem man ska välja, eller så finns det överutbud och man är rädd att någon som inte blir vald blir sårad. Andreas guddotters föräldrar är faddrar åt vår yngsta dotter, så vi gjorde en liten byteshandel där. Mina gudpojkar är bröder, vilket kanske är en lite annorlunda lösning än vad man är van med, men funkar alldeles utmärkt det med.

Andreas på guddottern Isoldes dop

Tyvärr kan det ju gå så, att faddrarnas intresse falnar och till sist dör ut helt. Då kan det bli lite orättvisa mellan barnen, så jag blev tillsatt som fadder åt min äldsta gudson i efterhand. Man kan alltså sätta till faddrar, men ett fadderskap hålls i kraft livet ut. Som sagt var denna lösning lite annorlunda, men vi är alla nöjda med slutresultatet, och det är ju huvudsaken. Mer om fadderskap kan ni läsa på fadder.fi.

Vad är en fadders uppgift?

Alla människor är olika, så något rätt eller fel svar finns det knappast. Just nu när barnen ännu är små ser dom väl mest fram emot gumor och gufars paket vid jul och födelsedagar, men det viktigaste är att visa ett genuint intresse för barnen. Tid och kärlek, det kan barn aldrig ha för mycket av! Jag känner mig inte som någon överdrivet fiffig människa, men jag vill ändå tro att jag kommer kunna ge mina gudbarn råd och vägledning genom livet. När det kommer till julklappar och födelsedagspresenter brukar vi inte göra det onödigt svårt för oss, vi frågar rakt av föräldrarna vad barnen behöver eller önskar sig. Ibland blir det billigt, andra gånger snäppet dyrare, men våra gudbarns föräldrar har aldrig förväntat sig dyra grejer, utan då har vi självt valt att satsa lite mer på tex utekläder eller blivit lite för ivriga av alla söta barnkläder.

Min yngsta gudson och vår dotter Belle

En viktig sak att ta i beaktande är såklart också föräldrarna, vad dom förväntar sig och behöver. Glada föräldrar resulterar i glada barn, så om föräldrarna behöver hjälp ställer vi också upp. Nu har vi alla ganska hektiska år  med våra små, så man hjälper till så gott man kan. Livet har sin tendens att överraska oss, både i gott och ont, och då är vår uppgift som faddrar att finnas där som ett stöd för hela familjen. Min yngsta gudson föddes med LKG-spalt och har redan hunnit opereras, trots att han bara är fem månader gammal. Han saknar luktsinne, har två hål i hjärtat och Kallmanns syndrom. Trots allting är han världens gladaste lilla kille, men behöver såklart lite extra uppmärksamhet och kärlek, både av sina föräldrar och faddrar.

En fadders uppgift under dopet

Det man är mest rädd för under själva dopet som fadder, är väl att barnet ska bli otåligt under dopstunden och brista ut i gråt. Det är inget man egentligen behöver vara rädd för, dop prästen vet att bebisar är bebisar och är nog vana med lite gråt. Själva festen kan se ut precis hur man vill. Vissa väljer att ha det litet, andra drar igång en stor fest. Andreas guddotter döptes i kyrkan, men man kan också hålla festen hemma. Vissa läser och sjunger mycket, andra vill hålla det kort. Det här med dop och faddrar kanske låter lite gammaldags, men som sagt är stilen fri och alla dop har varit alldeles unika. Mer om dop kan ni läsa på dopet.fi.

Min yngsta gudson med föräldrar

Oftast brukar man ge en dopgåva åt barnet. Dopet är ju trots allt barnets första fest. Som finlandssvensk är nog den traditionella dopskeden det första man tänker på. Både jag och Andreas har vår egen uppsättning av graverade Chippendale skedar. En annan klassiker är såklart dopringen. Både jag och Andreas har hållit oss till den klassiska linjen, men man kan såklart ge vad man vill. Pärlor, halsband, spargris, smyckeskrin, speldosa, en bok, något personligt.

Genom dopet ger man inte bara barnet ett namn, utan ett löfte från Gud, en plats i församlingen samt faddrar. En fadder är en vuxen vän åt barnet, men framför allt ett extra stöd genom livet. Fadderskapet är såklart också en relation i två riktningar, och vi vuxna har mycket som vi kan lära oss av barnen. Att stanna upp och granska omgivningen på gräsrotsnivå, att leva i nuet, att vara så otroligt nyfiken på att lära sig nya saker och framför allt att glädja sig åt de små sakerna i livet. Min äldsta gudson försöker lära mig grekiska. Framgången är lite sisådär ännu, men roligt ändå!

Kommentit

2 kommenttia
Avatar

Tack Desire’ för att du o din man ställt upp som faddrar åt Elliot 💚och Jeriko💙 Fint för barnen och familjen att få känna gemenskap och få stöd👍🏼🥰 i den ibland jobbiga men också berikande ”småbarnsåren”😍

Avatar

Olipa hauska lukea sulta ruotsiksi!

Vastaa käyttäjälle Mari Peruuta vastaus

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *

Lue seuraavaksi